Så bygger Venezuela folkmakten

”Precis som ett hus kan kollapsa om grunden inte är tillräckligt stark, kan det hända med den nya demokrati som vi håller på att bygga. Vår demokrati kan bara bli oövervinnlig om dess bas är stark, och dess bas är råden i lokalsamhället.”

Så står det i ett informationsblad utgivet av Ministeriet för folkligt deltagande och social utveckling (Minpades). Under våren har Venezuelas regering tagit viktiga steg för att stärka de tusentals lokala råd som redan upprättats och understödja skapandet av nya råd över landet. Enligt den lag som trädde i kraft i april ska råden vara ”de verktyg genom vilka de organiserade massorna kan ta över den direkta administrationen av politiken och projekt som skapats för att möta lokalsamhällets behov och strävanden, i byggandet av ett rättvist och rättfärdigt samhälle”.

Redan efter valsegern 1998 slog president Hugo Chávez fast att det enda sättet att bekämpa fattigdomen är att ge makten till folket. Att skapa en verklig folkmakt har därför varit en huvudfråga för den bolivarianska revolutionen.

Den ”demokrati” som fanns i Venezuela från diktaturens störtande 1958 fram till 1998 resulterade i att makten och rikedomarna hamnade i händerna på en liten elit, medan folkmajoriteten trycktes ner i en maktlös fattigdom. För att bryta med detta odemokratiska system antogs 1999 en ny konstitution, som lade grunden för de kommande omvälvningarna. Konstitutionen slår fast att Venezuela ska vara en ”deltagande demokrati”, vilket innebär att landet dels har ett system med valda politiker, men också att folket ska dras in i det dagliga styret av landet.

Att slå fast det sistnämnda i en skrivning var enkelt, att förverkliga och finna de rätta formerna för ”deltagandet” har varit betydligt svårare och har tagit tid, även om venezuelanerna nu ser ut att ha hittat en väg.

Ökad folklig organisering
Man måste först konstatera att det efter Chávez makttillträde skett ett enormt uppsving när det gäller folklig organisering och aktivitet. Den bolivarianska revolutionen möjliggjordes visserligen genom en parlamentarisk valseger, men mycket av det som hänt därefter har skett tack vare att tusentals och åter tusentals venezuelaner deltagit i den revolutionära processen.

Detta är tydligt när det gäller de sociala programmen. Till exempel har nästan 100.000 människor på olika sätt hjälpt till med alfabetiseringskampanjen Misión Robinson, som lärt 1,5 miljon analfabeter att läsa och skriva. Allt organiserat av lokala utbildningskommittéer. På samma sätt har skapandet av lokala hälsovårdskommittér varit en förutsättning för genomförandet av vårdprogrammet Misión Barrio Adentro, som räddat livet på över 30.000 människor och nu omfattar 17 av Venezuelas 27 miljoner invånare.

Denna folkliga aktivitet är viktig och positiv. Men ett problem är att varje områdes sociala och politiska organisationer, vilka kan vara många till antalet, arbetat var för sig med sina projekt, utan att ta hänsyn till helheten och vilka behov som borde prioriteras. Det har saknats ett övergripande organ som samordnar och planerar verksamheten utifrån alla invånares intressen.

Att fylla den rollen är en av uppgifterna för de nya lokala råden. Men dessa syftar också till att bredda det folkliga deltagandet långt utöver de människor som redan är aktiva i befintliga organisationer.

Alla uppmanas delta
Hur fungerar de lokala samhällsråden?

Under förra året infördes råden på prov i ett antal utvalda kommuner. Australiensiska tidningen Green Left Weeklys korrespondent i Venezuela, Federico Fuentes, har återkommande rapporterat från denna process.

Under ledning av Ministeriet för folkligt deltagande och social utveckling (Minpades) delas invånarna i en kommun upp geografiskt. Storleken varierar, i stadsområden kan en sådan enhet omfatta 200 till 400 familjer, på landsbygden kanske endast 20 familjer ingår. Alla invånare ska därefter informeras om planerna för att skapa ett lokalt råd och kallas till en medborgarförsamling, i vilken alla boende som fyllt femton har rätt att närvara, lägga förslag och rösta. Medborgarförsamlingen diskuterar vad som behöver göras i det egna området och väljer representanter till de lokala råden. Inom råden fördelas ansvarsområden och uppgifter på de valda personerna.

Green Left Weeklys rapporterar att majoriteten av de som träder fram i råden är kvinnor, på samma sätt som kvinnorna tagit en ledande roll i de sociala programmen. Det är de som är de fattigaste och som har mest att vinna på förändring.

Försöksverksamheten har gett ett positivt resultat. När den nya lagen trädde i kraft i april fanns 4000 fungerande råd. Målet är att de ska bli 15.000 innan året är slut.

Genom de nya råden uppmanas invånarna att lösa vad de kan med existerande medel, inte vänta på att någon annan ska göra det åt dem. Detta är viktigt. Den chilenska författaren Martha Harnecker, som arbetar som rådgivare åt Minpades, berättar för Green Left Weekly att det tidigare hänt att människor organiserat sig, identiferat problemen och hur man kan lösa dem. Men därefter har det tagit stopp. De har suttit med armarna i kors och väntat på bidrag och hjälp från högre instans, som på grund av den ofta tröga byråkratin dröjt lång tid eller aldrig kommit fram.

Freddy Gil, som arbetat med upprättandet av lokala råd i kommunen Sucre, konstaterar att Venezuela är ett ekonomiskt utvecklat land, men att de sociala problemen är så stora att det inte räcker att skjuta till pengar i en budget. Man måste arbeta i lokalsamhället och där bilda kooperativ och skapa grunden för utveckling, vilket i sin tur kan leda till nya jobb och bättre levandsförhållanden.

Öppna stängda fabriker
Naturligtvis behövs också resurser utifrån för att förverkliga de lokala rådens projekt för att förbättra levnadsförhållandena. På ett möte i staden Baraquisimeto 6 maj överlämnade regeringen motsvarande 17 miljoner US-dollar till 1300 projekt i fyra delstater, projekt som ska resultera i ”permanenta och värdiga arbeten”.

David Velasqeuz, representant för Venezuelas Kommunistparti i det nationella parlamentet och ordförande i Kommissionen för folkligt deltagande, påpekar att råden också har större uppgifter, som att starta upp stängda fabriker i sitt område och vara en del av det framväxande folkförsvaret.

Revolutionär demokrati
Den venezuelanska revolutionens ledare framhåller att demokratin är en avgörande faktor i arbetet med att överge kapitalismen och bygga socialismen. Chávez kallar Venezuelas system för ”revolutionär demokrati”, där folket spelar den avgörande rollen.

Men precis som när det gäller bygget av socialismen befinner sig skapandet av den revolutionära demokratin i startskedet av en lång process.