Vi spelar roll!

Kamrater!
Vi som har mandat i kommunfullmäktige har naturligtvis helt andra möjligheter än övriga lokalorganisationer att komma fram med våra åsikter i den politiska debatten.
Vi har möjlighet att konfrontera våra politiska motståndare utan att dom kan smita undan vilket som sagt inte är alla partiavdelningar förunnat.

På så sätt skiljer sig vår avdelning från de flesta andra. Vi har både möjligheten och skyldigheten att agera i allsköns lokala frågor och på så sätt ständigt beröra människor som för tillfället inte har ork eller förmåga att ge sig i kast med de viktigaste frågorna eller se till helheten.

Men naturligtvis kostar det på, vi har fått lära oss att sortera, men drabbas ändå av att vi måste gå igenom fullmäktigedagordningens alla frågor inför varje möte.

Jag vet hundra frågor på raken som vi inte skulle ha ägnat en sekund åt om det inte var så att och vi hade förpliktigande mandat och att frågorna ska behandlas på kommande fullmäktige.

Det är nackdelen. Inget förklenande om rondellfrågor, hastighetsgränser, trottoarkanter, rid och kajaksemestermöjligheter eller uppställningsplatser för husbilar. Det är smällar man får ta. Men som sagt det kostar på.

Vi i Lysekilsavdelning har haft en väldigt intensiv kongressperiod, Jag kan inte minnas att vi någonsin tidigare haft en så långvarig oavbruten intensiv verksamhet. Och det har inte fram för allt handlat om uppställningsplatser för husbilar, det lovar jag.

Samtidigt som vi skiljer oss från flera andra avdelningar i Partiet genom vår representation i fullmäktige och dom möjligheter detta ger, så har vi inte mindre problem än många andra vad gäller aktiva kamrater. Och fram för allt lider vi precis som alla andra lokalorganisationer av att det i stort sett saknas politisk och social rörelse bland arbetare och ungdom.

Om man ser till aktiviteten bland våra medlemmar så är det inget att klaga på men allt för många medlemmar har fallit ifrån av olika orsaker och totalt sett har vi blivit färre.

Ungdomarna tvingas flytta för att det saknas jobb i kommunen och nyrekryteringen väger inte upp de kamrater som försvunnit. Men vi är inga bypolitiker så vi gläds åt att ungdomsförbundet håller på att växa till sig, även om vi har svårt att hålla våra ungdomar kvar i Lysekil.

Lysekilsavdelningen har som många andra problem med ålderssammansättningen och antalet aktiva medlemmar. För 20 år sedan var vi ett 50-60-tal 20-åringar. Nu är vi snarare ett 20-tal 50-60-åringar. Det är ingen bra utveckling.

Det är faktiskt en prestation att vi kan hålla nere snittåldern på Lysekilsdelegationen på kongressen till cirka 40 år. Men det är inte min ålders förtjänst.

Nu kanske någon får för sig att det hamnat en urbota kommunpolitiker i talarstolen på det revolutionärt Kommunistiska Partiets kongress.

Och att jag kommer att snacka om Lysekilsavdelningens politiska arbete i kommunfullmäktige.

Och visst skall jag snacka om vårt fullmäktigearbete men då skall ni ha klart för er att det bara är en del av ett allsidigt politiskt arbete som vi bedriver.

Och någon kanske tänker: Hur revolutionärt är det att agera i en kommunfullmäktige som allt mer via regeringsbeslut inskränks till att vara en verkställare av den sociala nedskärningen.

Ja, inte är kommunfullmäktiges dagordning fylld med politiska kampfrågor det vill jag lova, så lätt gör dom det inte för oss. Men vi gör vad vi kan för att bryta tystnaden och inskränktheten. Det finns inte ett möte där inte någon borgarpolitiker ondgör sig över att vi envisas med att ta upp frågorna i ett nationellt politiskt förhållande där de hör hemma.

Senaste mötet den 20 december var det socialnämndens folkpartistiska ordförande som fick ett smärre spel när vi satte fokus på kommunens övermäktiga uppgift att finansiera en värdig omsorg för sjuka och handikappade. Hon var upprörd över att vi tog upp förhållandena inom vården och att vi krävde att kommunfullmäktige måste agera.

Eller som partistyrelsens verksamhetsberättelse betonar på sidan 21:
”Försvaret av offentlig sektor utgör inte bara ett defensivt försvar av arbetarklassens omedelbara intresse av bra skola, vård och omsorg, utan också en offensiv argumentation för ett annat sätt att organisera samhället på än det rent kapitalistiska, därtill välprövat och mycket uppskattat av en bred befolkningsmajoritet. När högerregeringen ifrågasätter hela grundtanken för detta system, försiktigt sufflerad av socialdemokratin, så finns ingen bättre plattform för socialistisk agitation.”

Nog så sant och av oss beprövat.

I budgetdebatten om socialnämndens skyldigheter och möjligheter begärde vi votering på ett av våra yrkande som gällde finansiering av LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Vårt yrkande var att ”kommunen av regeringen skulle kräva att den centralt beslutade LSS också blir centralt (nationellt) finansierad. Det vill säga att humana reformer också måste finansieras, på ett för kommunen humant och rättvist sätt,”

Vi förlorade givetvis omröstningen, men bara 22 av 41 ledamöter röstade emot förslaget, resten röstade för eller lade ned sin röst.

Som ni förstår så är det inte mycket som vill till för att patentdemokraterna skall få skrämselhicka.

Som jag sa förut så präglas inte fullmäktiges dagordning av kampfrågor precis. Men novembermötets dagordning var helt okey. Första paragrafen var:

(§ 1) Val av justerare samt fastställande av tid och plats för justering
§ 2 Lokalutredning inom undervisningsområdet
§ 3 Interpellation om ”Kommunens regelvidriga fastighetsaffärer”,

Det var den snyggaste dagordningen hittills. Vår interpellation och framstöt mot kommunens ”regelvidriga fastighetsaffärer” var inte den första i frågan om utförsäljning av offentlig egendom, för det är ju det som det handlar om.
Vi har regelbundet lyft upp tvivelaktiga fastighetsaffärer i ljuset. Till övriga politikers förfäran och till de flesta andra Lysekilsbors förtjusning. Man skänker i stort sett bort kommunala fastigheter till fifflare och lycksökare.

Och det är ett fram-ammat förhållande beroende av att kommunerna rent lagstadgat får ansvar för allt mer av den offentliga vården och omsorgen samtidigt som man får allt mindre resurser för att genomföra det. Då tar man till utförsäljning av allt som är löst och lite till.

På novembermötet satt ett blekt folkpartistiskt kommunalråd svarslös när vi redogjorde för vår syn på kommunens fastighetsaffärer och läste högt ur interpellationen.

”Det finns tydligen inga gränser för vad Lysekils kommunledning är beredd att göra för att stärka P. Mangelus fastighetsimperium. Den senaste ”affären” kan undertecknad inte finna annat ord för än korrupt!

Det har gått väldigt långt när reglemente åsidosätts och delegation missbrukas.”
Om det inte vore väl underbyggt tror jag att ett påstående om korrupta fastighetsaffärer i det närmaste skulle vara åtalbart.

Nu har vi inte något åtal på halsen och det kommer att bli en fortsättning där vi kommer att bli sannspådda vad gäller denna specifika fastighetsaffär.

Vi, det vill säga Lysekils medborgare kommer att förlora ytterligare en fastighet till ett vettlöst underpris och få husvilla kommunala verksamheter på köpet. Den kommunala budgeten förstärks blygsamt och kortsiktigt. Som att hålla värmen genom att elda upp möbler och slutligen ytterväggarna i sin bostad.

Vi har förlorat slaget om hur man hanterar medborgarnas egendom, men frågan om den politiska domen är i allra högsta grad aktuell. Genom vårt ihärdiga och väl underbyggda agerande kommer vi att flytta fram våra politiska positioner. Vi kommer att få ännu större gehör som politisk kraft och detta kommer att gynna vår sak i ännu viktigare frågor. Det kallar vi kommunistiska realpolitik.

Under kongressperioden har vi också tröttat ut vänsterpartiet i Lysekil så dom avstod att ställa upp i kommunvalet. Med den parlamentariska inriktningen som det partiet har är det ju det samma som att upphöra. Vi har också skapat en djup sprickas i den socialdemokratiska arbetarkommunen som resulterat i bland annat massavhopp från kommunala nämnder och styrelser. Det kan låta lite skumt att ta upp andra partiers nedgång och fall som egen lyckosam partiverksamhet.

Men vi vet ju att om vi skall bli en avgörande faktor för att skapa ett socialistiskt samhälle så måste vi vinna större insteg i arbetarklassen. Med detta för ögonen måste vi konstatera att det är positivt att vi med vår konkreta politik får andra partier som attraherar arbetarklassen att förhålla sig till vad vi säger och gör.

Vad vänsterpartiet beträffar så tappade dom sugen när dom på grund av vår offensiva politik inte i lugn och ro fick vara ett vänsteralibi åt förra sossemajoriteten.
Den socialdemokratiska turbulensen kommer sig fram för allt av att vi varit väldigt tydliga och offensiva när det gäller motståndet mot bolagisering av kommunal verksamhet.

Det finns ett ganska stark motstånd mot bolagisering hos vad man kan förmoda sosseväljare. Många socialdemokratiska väljare har tröttnat på att (s) så totalt smält samman med den öppna högerns politiska agerande. Det finns också ett utbrett missnöje bland s-väljare att deras parti vid ”valförlusten” valde bort möjligheten att tillsammans med kommunisterna bjuda borgaralliansen motstånd. Många s-medlemmar krävde att man skulle agera för att få en ”allians mot borgarna”
Sossarnas gruppledare svarar att han ”känner att han får svårt att samarbeta med framför allt Kommunistiska Partiet” Vi svarar vänligt men bestämt i den lokala pressen.

”Det beror väl på vilken politik han vill ha samarbete i? En vänsterpolitik där man inte minst bildar en front mot privatiseringar och borgliga utförsäljningar av kommunal egendom där är vi en pålitlig politisk kraft.

Vi har ju i 27 års tid bevisat att vi är ett pålitligt vänster- och arbetaralternativ. Inte i en enda fråga har vi svikit dessa ideal. Men vill socialdemokraterna verkligen driva en vänsterpolitik?

Om man vill det så är vårt förslag till teknisk valsamverkan det enda vettiga och ärliga.

Vill man driva högerpolitik då är det väl fortfarande 39-2 i fullmäktige. Bollen är hos (s)”, skrev vi.

Den politik som vi formulerar och driver delvis via fullmäktige är också den politik vi skulle formulerat och drivit mandaten förutan!

Själva vitsen med att jag står här och redogör för det politiska läget och vårt inflytande i politiken i Lysekil är att visa att vår politik håller måttet gott och väl när det gäller.

Vi har ingen särskild från partiet skild politik. Så extremt litet och avlägset är inte Lysekil. Och så avgörande får det inte vara att ha tillträde till det lokala parlamentet, även om det underlättar. Som partistyrelsen skriver i verksamhetsberättelsen:
”När högerregeringen ifrågasätter hela grundtanken för detta system, försiktigt sufflerad av socialdemokratin, så finns ingen bättre plattform för socialistisk agitation.”

Vi måste konkretisera politiken så kommer vi att få ett större inflytande.
Med några sammanfattande ord kan man säga att PARTIET SPELAR ROLL som aldrig för människorna i Lysekiloch VI SPELAR ROLL I POLITIKEN om vi ger oss fan på det!