Kvinnoförtryckets materiella grund
Män och kvinnor har inte samma villkor, inte samma ställning i samhället. Så är det i dagens Sverige och så har det varit allt sedan den första uppdelningen av arbetet i kvinnligt och manligt gjordes. När detta skedde kan vi inte säkert veta, men Engels lägger det vid tiden före privategendomens uppkomst.
Privategendomen förstärkte en underordning som redan var ett faktum och innebar att det blev en nödvändighet för mannen att kontrollera avkomman. Paräktenskapet och monogamin blev de dominerande familjeförhållandena, även om monogamin bara gällde för kvinnan. Kvinnans arbete privatiserades och hon förvisades till hemmet. När modersrätten ersattes av fadersrätten, patriarkatet, var det enligt Engels ”kvinnokönets världshistoriska nederlag”.
Lagstiftning såväl som kulturell, religiös och ideologisk överbyggnad har sedan dess syftat till att bevara detta maktförhållande. Vid sidan av det biologiska könet finns ett socialt kön, genus, som bestämmer mans och kvinnorollen i ett givet samhälle. Precis som styrkeförhållandena mellan klasserna varierat över tid har även styrkeförhållandena mellan könet varierat. När kvinnorna behövts i den samhälleliga produktionen har de också kunnat flytta fram sina positioner på andra områden, för att åter pressas tillbaka när kapitalet anser det lönsamt. Så har de relativa framstegen under 1960 och 70-talen förbytts i bakslag under den EU-anpassade nyliberalismen.
Alexandra Kollontay skriver: ”Kvinnans ställning i samhället bestäms av karaktären av det arbete som åläggs henne.”
För marxister är det självklart att det finns en materiell grund till kvinnoförtrycket, även om det genom historierna klätts i olika ideologi. Detta skiljer oss från de feminister som ser kvinnoförtrycket som den överordnade motsättningen i samhället. Likaså avgränsar vår analys oss från de s.k. särartsfeministerna som hävdar att de biologiska olikheterna motiverar olikheterna i villkor, att kvinnor skulle passa bättre för den lilla världen och män bättre för de större perspektiven.
Vi skiljer oss också från de borgerliga kvinnosakskvinnor vars enda syfte är att nå samma pinnar på karriärstegen som sina män men föga bryr sig om de systrar de kliver på längs vägen.
Kvinnans ställning på arbetsmarknaden
Av tradition har kvinnors arbete varit en förlängning av hemarbetet och kvinnans inkomst har dessutom setts som en biinkomst till mannens, huvudförsörjarens.
Därför har kvinnor fortfarande, trots en lagstiftning som förbjuder lönediskriminering, lägre lön än männen. Det finns en löneskillnad på cirka tio procent till kvinnornas nackdel, då med alla andra faktorer bortrensade.
Kvinnors villkor i arbetslivet skiljer sig på nästan alla sätt från mäns.
Arbetsmarknaden är smalare, hälften av alla kvinnor arbetar inom 15 av de vanligaste yrkena. De kvinnliga arbetsuppgifterna handlar ofta om service, vård och omsorg eller om monotona monteringsarbeten. Arbetstiderna är sämre - kvinnor arbetar oftare deltid, mer obekväm tid och dessutom oftare med osäkra anställningsförhållanden. Det går att se ett tydligt samband mellan EU-inträdet och försämringen i anställningsvillkor och en tredjedel av de unga LO-kvinnorna saknar idag fast anställning.
Kvinnors hälsa är sämre än männens, och sämst hälsa har LO-kvinnorna. Arbetsrelaterad ohälsa ökar, både vad gäller fysiska och psykiska symptom. Klappjakten på sjukskrivna har sin udd mot kvinnor i offentlig sektor, som är den grupp där långtidssjukskrivningarna ökat mest.
En faktor som bidrar till kvinnors ohälsa är det obetalda arbetet. Detta arbete är en del av arbetarklassens reproduktionskostnad, det är samhällsekonomiskt nödvändigt och borde organiseras samhälleligt men betraktas idag som en privatsak. Kvinnorna bär det största ansvaret för hem och barn och även för åldrande föräldrar. Privatiseringar och nedskärningar innebär att ännu mer ansvar läggs på familjen, dvs ofta kvinnan. I kombination med ökande arbetsbördor och stress på arbetsplatserna har det inneburit en ohälsoutveckling som vi ännu bara sett början av.
Att kvinnor gör så stor del av det obetalda arbetet får också negativa konsekvenser för kvinnans ställning på arbetsmarknaden, det befäster synen på kvinnans arbete och inkomst som mindre viktig och på hemmet som kvinnans huvudarena. Det minskar också kvinnors tid och ork för politiskt och fackligt engagemang.
Många kvinnor ”väljer” att arbeta deltid för att hinna och orka med hemarbetet, något som får en negativ effekt på kvinnans ställning i yrkeslivet, på fortbildning, löneutveckling och framtida pension.
Det sexuella förtrycket
Det mest brutala uttrycket för kvinnans ställning under kapitalismen är det sexuella förtrycket. Med detta menas då såväl pornografi och prostitution och våldtäkt och annat våld mot kvinnor.
Exploateringen av kvinnokroppen tar sig allt värre uttryck. Efter Östeuropas fall har sexslavhandeln med kvinnor ökat lavinartat.
Sexindustrin omsätter miljarder och priset betalas inte bara av de kvinnor som direkt drabbas. Förekomsten av pornografi och prostitution kastar en skugga över hela samhället såväl som över könens inbördes relationer. Ett samhälle som tillåter att kvinnor – ofta fattiga kvinnor – förnedras kan man inte tala om som jämställt.
Klasskrav och kvinnokrav
Kommunistiska Partiet är för alla människors lika rättigheter och motsätter sig förtryck och särbehandling på grund av ras, kön eller religion. Att kämpa för lika villkor för kvinnor och män är därför en självklar del i vårt arbete. Denna kamp är förvisso intimt förbunden med de allmänna klasskraven men kräver ändå sin särskilda behandling. Kvinnor är underordnade män just i sin egenskap av kvinnor. Det är ett historiskt, ekonomiskt och politiskt faktum och är inte jämförbart med negativ särbehandling av minoriteter.
Kvinnorna bär upp halva himlen, men också halva klassen. Arbetarkvinnorna är utsatta för ett dubbelt förtryck och som arbetarparti är det främst till dessa kvinnor vi vänder oss med vår politik.
Viktiga kvinnofrågor
Vilka frågor som är viktiga för kvinnor är inte skilt från den övriga politiken utan måste formuleras utifrån den ekonomiska och politiska situation som räder här och nu.
• Rätten till ett arbete och egen försörjning
Detta är grunden för att man över huvud taget ska kunna tala om jämställdhet men är ännu inte genomfört. De låga lönerna inom många typiska kvinnoyrken och svårigheten att få fasta heltidsjobb tvingar många kvinnor till beroende av en man eller av bidrag.
• Sex timmars arbetsdag
En sänkt arbetstid är ett viktigt klasskrav för både kvinnor och män. Idag sker en viss arbetstidsförkortning avtalsvägen, något som missgynnar grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Sex timmars arbetsdag för alla med bibehållen lön skulle ha en avgörande betydelse för jämställdheten och för hälsan.
• Lika lön för likvärdigt arbete
Trots lagstiftning och världens mest jämställda regering har detta självklara krav inte uppnåtts. Det är inte acceptabelt att en kvinna förlorar 10 procent av inkomsten bara för att hon är kvinna.
• Försvaret av offentlig sektor
När offentlig sektor byggdes ut och samhället tog ett större ansvar för barn och gamla var det förutsättningen för att kvinnor skulle kunna gå ut i förvärvsarbete. Den offentliga sektorn blev dessutom en viktig arbetsplats för många kvinnor. När det offentligas andel av samhällets tillgångar sjunker försämrar det också kvinnors villkor.
Tillgång till god barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg liksom en utbyggd föräldraförsäkring är nödvändiga förutsättningar för att kvinnor ska kunna delta i arbetslivet och samhällslivet på samma villkor som män.
• Sverige ut ur EU
Med anpassningen till och inträdet i EU har den tidigare välfärdspolitiken ersatts av en nyliberal politik helt anpassad till marknadens krav. EU:s krav på låg inflation, på budgetbalans och utgiftstak står i direkt strid mot kvinnors behov av offentlig sektor.
• Kamp mot det sexuella förtrycket
Under kapitalismen är allt till salu, girigheten känner inga gränser och gör inte ens halt vid att exploatera kvinnors kroppar. Prostitution och pornografi är inte något som rör ”någon annan”, det handlar om att försvara självklara mänskliga rättigheter mot en brutal exploatering. Denna exploatering befäster effektivt synen på kvinnan som objekt, som mindre värd och bidrar därför till att våldet mot kvinnor kan fortsätta.
Kvinnors deltagande i politiken avgörande
Kvinnan är som sagt halva klassen. Utan kvinnans deltagande i politiken och klasskampen kan inga segrar vinnas.
De frågor Kommunistiska Partiet driver är i många fall viktiga kvinnofrågor, som motståndet mot EU och försvaret av offentlig sektor. Detta är också frågor där kvinnor i större utsträckning än män intar samma ståndpunkt som vi. Trots det har vi haft svårigheter både att organisera nya kvinnor och att behålla, utveckla och lyfta fram de som redan är medlemmar. Särskilt tydligt blir detta när det gäller att hitta kader.
För att vi rätt ska kunna formulera politiken är det nödvändigt att kvinnor är delaktiga i utformandet av politiken men också synliga som talesmän utåt.
Kommunistiska Partiet är en del av det omgivande samhället, vi påverkas dagligen av de normer och fördomar som finns. Att trots det hålla den interna jämställdheten levande är ett arbete som kräver både studier och hög medvetenhet. Det är en kamp som aldrig är avslutad, den måste föras dagligen. Alla de hinder som kan tänkas finnas för kvinnors aktiva deltagande på alla nivåer i vårt parti måste nagelfaras och så långt möjligt undanröjas.
Kvinnan och socialismen
Under socialismen skapas de objektiva förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. Äktenskapet kan upphöra att vara en ekonomisk inrättning och bygga enbart på parternas egen vilja. Med ett samhälle inrättat efter människors behov kan det vardagliga arbetet organiseras kollektivt och frigöra kvinnor från hemarbetet. När exploateringen av arbetarklassen upphör kan även exploateringen av kvinnan upphöra.
Men att de objektiva förutsättningarna är för handen innebär inte att motsättningarna är lösta. Tvärtom visar lärdomarna från socialistiska länder att patriarkala strukturer lever kvar också under socialismen. De måste bekämpas i en fortgående revolutionär process – ideologiskt, politiskt och praktiskt.
