Därför är jag kommunist!

Men oftast vill folk verkligen veta. Ja, påfallande ofta vill folk verkligen veta. Som om de anade att de kanske missat något. Och jag brukar svara:
– Det handlar i grunden om att i dagens värld av våld, grymhet, överhetens förakt, de rikas omättliga girighet, imperiets terror och det ohyggliga hot som den globala kapitalismen utgör för mänsklighetens fortlevnad på detta stackars pinade lilla klot i oändligheten, att mitt i allt detta bevara sin värdighet, sin hederlighet.

Det finns en tankemässig sida:
Hur kan någon människa blunda för att det är storbolagens fria härjande överallt där det finns minsta vinst att vinna, som skapar hunger, sjukdomar och massdöd överallt på vår jord, framför allt i den fattiga världen, men inte bara där? Hur kan man se detta och inte vilja göra något åt det?

Då måste vi börja med oss själva här och nu. Därför är jag kommunist.

De däruppe, eliterna, har hittills inte visat vare sig vilja eller handling att göra annat än att bevara orättvisorna som de är. Och hur skulle de kunna annat? Utslagning och klassklyftor är ju själva den grundbult på vilket det kapitalistiska systemet vilar. Rättvisans absoluta motpol.

Jag är kommunist därför att jag vill försöka vara en rättvisans förkämpe. Efter bästa förmåga. Under min korta stund på jorden.
Men framför allt är jag kommunist av känslomässiga skäl. Jag känner det i magen, i huden. Jag blir spyfärdig när jag upplever lögnerna och sveken från dem som tycks ha gjort till livsuppgift att framför allt annat bevara sin egen makt, sin egen plats i toppen. Men samtidigt tycker jag oändligt synd om dem när jag känner de iskalla vindarna mot min hud, när de strömmar mot mig från bonusmogulernas lufttunna salar, bombar-barbarernas uniformsstinna tempel, från alla dessa skojare och brottslingar som styr världens öden.

Jag är kommunist för jag vill känna mig som en människa. Jag är kommunist för att alla skall veta var de har mig. Jag är kommunist av solidaritet med mänskligheten och i tro på livet.