”Framtiden finns i arbetarpolitik och socialism”

Kamrater, Röd Front-deltagare och antiimperialister

Välkomna till Göteborgs enda antiimperialistiska första maj-demonstration. Igår för 40 år sedan tvingades USA-imperialismens sista soldater att fly hals över huvud från den amerikanska ambassaden i Saigon. Efter år av krig, bombterror, folkfördrivning och massmord tvingades imperiet på flykt med svansen mellan benen. Förnedrat och besegrat av ett fattigt land i tredje världen.

Imperialisterna må ha sin överlägsna militär, men de kan aldrig i längden besegra kampen för frihet och rättvisa.

Imperialisterna kan sprida sin död, men de kan inte besegra livet.

Imperialisterna ser kanske starka och oövervinnliga ut, men de går att besegra.

Detta visade Vietnamkriget och det vietnamesiska folkets seger över USA har skrivit in sig som en av de mest imponerande händelserna i världshistorien. Låt oss fira denna seger med en stor applåd!

Kamrater och fredsvänner

Vårt parti, det kommunistiska partiet, bildades och formades till stor del ur rörelsen mot USA:s krig i Vietnam. Vi är de enda som finns kvar idag av den uppsjö partier och vänsterorganisationer som bildades då. Det har inte varit en lätt tid och det är fortsatt ett svårt läge vi har att verka i. Men vi står fast och vi vägrar att ge upp.

Till er som är här idag och som inte är organiserade vill vi bara säga att dörren står alltid öppen. Vi behöver er. Sverige behöver en starkare antiimperialistisk vänster. Gå med i Kommunistiska Partiet.

Då för 40 år sedan var inte kravet fred i Vietnam. Vi krävde USA ut ur Vietnam. Därför att vi aldrig kan stödja en fred på förtryckarnas villkor och därför att vi då liksom nu stödjer varje folks rätt att bekämpa sina förtryckare – att kämpa för sitt lands frihet från stormakternas och storföretagens makt och för ekonomisk, social och politisk frihet och rättvisa.

Tyvärr är detta lika viktigt idag som för 40 år sedan. Den rika världen med USA i spetsen är lika krigisk, lika kriminell och lika girig som någonsin tidigare.

För att skydda den orättvisa världsordning där 85 personer äger lika mycket som hälften av jordens befolkning gör tillsammans.

För att garantera västvärldens utsugning av naturresurser och arbetskraft över hela planeten.

För att slå ner varje land och regering som inte fullständigt underordnar sig västvärldens globala marknadsdiktatur.

Helt enkelt för att upprätthålla den imperialistiska världsordningen drar sig västvärlden med USA i spetsen inte för någonting. Ockupationer, anfallskrig, krig via ombud, sanktioner och statskupper.

Folken i Syrien, Afghanistan, Irak, Libyen och många andra länder lider och dör på grund av denna cyniska stormaktspolitik.

Facit av krigspolitiken från Gulfkriget 1991 fram till idag ser vi i IS-terrorismen. IS är resultatet av att land efter land har bombats sönder och samman, att stater krossas och att marktjänsten överlämnas åt militanta, reaktionära krafter som finansieras och beväpnas av västvärlden och dess allierade.

Lösningen kan aldrig vara fler bomber och mer krig. Lösningen ligger i att få ett stopp på imperialismens krig i Mellanöstern. Vi kräver: inget svenskt stöd till imperialismens krig. Inga svenska soldater utanför svenska gränser.

Röd Front-deltagare och Palestinavänner

Låt oss sända en hälsning till våra palestinska kamrater som vägrar att ge upp kampen mot USA:s vasallstat Israel och dess rasistiska folkmordspolitik.

Vi gläds över att Sverige äntligen erkänner Palestina. Det är en seger för den starka och breda Palestinasolidariteten i vårt land. Erkännandet av Palestina stärker oss i vår kamp för nästa steg – en fullkomlig bojkott av Israel.

Vår solidaritet finns med det kämpande palestinska folket. Ingen fred på förtryckarnas villkor. För ett fritt och demokratiskt Palestina.

Låt oss även sända en hälsning till det kämpande Latinamerika. Vi gläds över att USA:s strypgrepp mot den kubanska revolutionen lättar. Men vi skräms även över det växande USA-hotet mot Venezuela.

Glöm inte att bara under 2000-talet har den latinamerikanska högern med uppbackning av USA genomfört eller försökt genomföra fem statskupper i Latinamerika. Målet är givetvis att förhindra Latinamerikas befrielse från USA:s inflytande och slå ner den folkliga kampen för rättvisa.

Vi säger hands off Venezuela. Latinamerika är inte USA:s bakgård. Allt stöd till det kämpande Latinamerika.

Till skillnad från Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt så väljer vi alla gånger Venezuela före USA.

Det är bedrövligt att partiledaren för det parti som står längst till vänster i Sveriges riksdag väljer världens ledande imperialistmakt före ett land som strävar efter att vrida politiken åt vänster.

Det är bedrövligt att Sjöstedt väljer det land som står för vapnen åt oljeindustrins storföretag före ett land som använder oljepengarna till skolor, sjukvård, bostäder åt vanligt folk.

Det är bedrövligt att Jonas Sjöstedt väljer USA som låg bakom statskuppsförsöket 2002 i Venezuela och som finns bakom den ekonomiska och politiska krigsföringen mot den bolivarianska revolutionen. Att Jonas Sjöstedt skyller den ekonomiska krisen och det hårdnande politiska läget på Venezuelas progressiva regering istället för på den kapitalistklass och den politiska höger som medvetet skapat situationen med full uppbackning av USA.

Det är bedrövligt, men dessvärre inte förvånande. Vänsterpartiet har under 2000-talet gett sitt stöd till samtliga svenska krigsinsatser i USA-imperialismens tjänst. Dessa ställningstaganden är ingen slump. Vänsterpartiet bevisar den gamla sanningen att en anpassning till den borgerliga politiken i inrikespolitiken oundvikligen leder till en anpassning till den imperialistiska utrikespolitiken.

Från alla oss här på Göteborgs enda antiimperialistiska första maj-möte skickar vi en hälsning till USA-vännen Sjöstedt: Skäms på dig, Jonas Sjöstedt!

Fredsvänner

Krigshetsen märks även här i Sverige. Om några veckor invaderar Nato vårt land för ännu en stormilitär övning.

Sverige dras allt mer in i de strukturer som USA bygger upp för att garantera sin dominans över jordklotet.

Med krigsalliansen Nato och dess ekonomiska motsvarighet TTIP som ska garantera att marknadsdiktaturen aldrig hotas av demokratin.

För att skapa en lydig opinion ägnar sig politiker, militär och media åt de nygamla tricken med påhittade ubåtsjakter och hysterisk rysshets.

Vi kommunister har inget till övers för Putin och hans nationalistiska och konservativa borgerliga styre. Vår solidaritet finns med den ryska arbetarklassen och vi hoppas att den ryska arbetarklassen snarast kan reorganisera sig till en egen politisk kraft som kan utmana den ryska rövarkapitalismen och dess borgarklass.

Men vår lojalitet finns aldrig, aldrig, aldrig med vår egen härskarklass. För 40 år sedan sa vi inte bara USA ut ur Vietnam, vi sa framförallt att vår kamp här i Sverige klass mot klass är vårt bästa stöd till det vietnamesiska folket.

Vi vet att hetsen mot Ryssland inte handlar om den ryska borgerlighetens reaktionära politik mot homosexuella eller om hur Ryssland agerar mot sina grannländer.

Den svenska borgerlighetens upprördhet för några månader sedan när affärerna med Saudiarabien hotades säger allt om hyckleriet. Att Saudiarabiens kungadiktatur stenar homosexuella och just nu bombar sitt grannland Jemen är inga bekymmer för Wallenberg, Carl Bildt och resten av den hycklande borgerligheten.

Hetsen mot Ryssland handlar om att ryssarna vägrar att leva under Washingtons stövelklack och har mage att sätta käppar i hjulet för USA:s planer på att flytta fram Natos gränser så långt det bara är möjligt.

Endast den som försvarar USA:s och västvärldens världsherravälde kan sluta upp i krigspropagandans ylande. Vi gör det sannerligen inte.

Vi säger nej till ett Sverige i USA:s ledband.

Vi säger inget Sverige i Nato och inget Nato i Sverige.

Vi säger även nej till den kampanj för liberal historierevisionism som just nu pågår. Historieskrivningen om segern över fascismen för 70 år sedan ska skrivas om för att passa dagens härskare. Sovjetunionens och kommunisternas avgörande insatts för att bryta ryggen på dåtidens fascistiska borgerlighet ska suddas ut.

Ni kan aldrig ta vår historia från oss. Segern över fascismen 1945 liksom segern över USA-imperialismen i Vietnam 30 år senare är två milstolpar i kampen för människovärde och rättvisa.

Vi stod i spetsen mot fascismen då, när borgerligheten traskade patrull höger ut, rakt in i armarna på den bruna reaktion som borgarna hoppades skulle lösa dåtidens ekonomiska och politiska kris.

Vi står även i spetsen mot dessa krafter idag och vi vet att borgarna, oavsett om dessa kallar sig liberaler eller konservativa, är opålitliga i kampen mot fascismen.

Antifascister och röd front-deltagare

Idag talar utrikesminister Margot Wallström på Götaplatsen i Göteborg. Wallström säger att hon ska driva en feministisk utrikespolitik.

Bra, säger vi kommunister. Om Sverige kan bli en kraft för kvinnors frigörelse så har det vårt fulla stöd.

För vi lever inte bara i en värld där den rika delen dominerar den fattiga. Vi lever också i en värld där män är överordnade kvinnor.

Våldtäkter i Indien. Stening i Saudiarabien. Och det faktum att kvinnor i Sverige lever farligast i sina egna hem under hotet från männen i den egna omgivningen. Det är alla symptom på samma patriarkala system. Där kvinnor underordnas män av den enkla anledningen att de är just kvinnor.

Men Margot Wallström kan du svara på vad det finns för feministiskt i en utrikespolitik som ger sitt stöd till fascisterna i Ukraina. Som stödjer en regim som skyddar en svensk nazist som högg ner feminister med kniv på 8 mars i Malmö förra året.

För att en feministisk utrikespolitik ska vara mer än vackra ord måste att allt svenskt stöd strypas till kuppregeringen i Ukraina och dess krigföring mot det egna folket. Sverige måste verka för fred och avspänning, inte bidra till att öka spänningarna genom att stödja fascister och militär rustning.

Kamrater

Nu ska jag lämna krig och elände. Som de livsbejakare vi är måste vi även kunna glädjas. Idag på första maj 2015 kan vi glädjas åt vi för första gången på åtta år kan fira arbetarklassens internationella högtidsdag utan den vedervärdige Reinfeldt som svensk statsminister.

Att vi äntligen är fria från borgaralliansens grepp om regeringsmakten är värt en applåd.

Men vänner ännu gladare skulle jag ha varit om vi fick se Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Annie Lööf och alla de andra borgarna grillas i det helvete som de förvandlat tillvaron för Sveriges arbetslösa till.

Det blir en glädjens dag när vi får se Reinfeldt hanka sig fram på timvikariat utan att veta varken vilken lön eller arbetstid som väntar nästa dag.

Jag vill se Anders Borg räkna knappnålar i någon Fas3-förvaring för att visa sin arbetsförmåga och göra sig förtjänt av en ersättning som det knappt går att leva på.

Jag vill se Annie Lööf hoppa från jobb till jobb som bemanningsanställd, så ska hon få känna hur företagens frihet är arbetarnas ofrihet. Hur de låga trösklarna för oss betyder ökad otrygghet. Och hur arbetsköparnas flexibilitet är vår växande stress.

Men dessvärre får vi inte uppleva denna glädje. Överklassen och dess politiker har skapat sina egna gräddfiler. De behöver aldrig lida under den egna piskan.

De är inget annat än hycklare och det är hög tid att vi arbetare slutar tänka deras tankar, slutar att prata deras språk och slutar att tro att det finns en väg ur krisen som är bra för oss alla.

Sverige behöver en ny giv för trygghet på jobben. Vi behöver ett Sverige som sätter arbetares behov av trygghet överst på den politiska dagordningen. En politik som aldrig kompromissar bort vår trygghet för näringslivets säkra vinster.

I kampen för trygghet på jobben krävs största möjliga enighet.

Inför valet förra året presenterade LO tillsammans med Socialdemokraterna ett tiopunktsprogram för ökad trygghet. För att rensa upp i den vilda västern på arbetsmarknaden som kapitalisternas fria härjande har skapat.

Mot lönedumpningen. För hårdare tag mot bemanningsföretag. För att kollektivavtal ska gälla vid offentlig upphandling. Och för att riva upp lex Laval som bakbinder svensk fackföreningsrörelse från att ta kamp för kollektivavtal.

Bra, säger vi kommunister.

Vi anser visserligen att man måste gå längre än vad LO:s program föreslår. Vi anser att bemanningsföretag ska vara förbjudna. Denna form av organiserad otrygghet var under lång tid inte tillåtet i Sverige och ska inte heller vara det.

Vi anser även att företagens fria import av billig arbetskraft måste förhindras om det finns tillgänglig arbetskraft i Sverige. Att spela ut arbetslöshet och fattigdom i olika länder mot varandra undergräver allas vår trygghet och ger rasisterna vatten på sina kvarnar.

Vi anser även att den gemensamma välfärden ska styras utifrån behoven och inte av EU:s budgetregler. Vi menar att de folkvalda måste ta sitt ansvar och se till att arbetsförhållandena för välfärdens arbetare ligger i framkant. Välfärdens arbetare ska ha trygga heltidsjobb, sammanhållna arbetsdagar och höjda löner.

Men vi kommunister är för varje steg som innebär ökad trygghet på jobben. Vi vill därför rikta en uppmaning till LO från alla Röd Fronts talarstolar på 33 orter runt om i Sverige: Stå upp för tryggheten! Använd den styrka som 1,5 miljoner medlemmar utgör för att kämpa för trygghet på svensk arbetsmarknad.

Det parlamentariska läget i Sverige är tufft. Vi har en borgerlig majoritet i riksdagen, en blåbrun sörja som redan har visat att de inte tänker gå med på en politik som sätter arbetarnas trygghet i första rummet.

Decemberöverenskommelsen konserverar den nyliberala politiken och lägger en våt filt över så gott som alla politiska motsättningar förutom den mellan rasism och antirasism. Stefan Löfven kommer dessvärre inte lägga fram en arbetarpolitik som riskerar att hota decemberöverenskommelsen.

Men fackföreningar är inte och ska inte vara en del i det parlamentariska spelet i Stockholm. Kraften på arbetsplatserna finns oavsett riksdagens sammansättning. Dessvärre har kraften hos arbetarklassen allt för länge tillåtits slumra in.

Medan överklassen tvingar igenom sin politik för ökad otrygghet genom att hota med företagsnedläggelser eller att flytta sina förmögenheter utomlands och nedskärningspolitiken sätter kniven mot strupen på välfärdens arbetare, så breder tystnaden ut sig på arbetsplatserna.

Det är hög tid att bryta tystnaden.

Det går inte att backa in i framtiden. Det är omöjligt att få till ett samförstånd med en välorganiserad skara arbetsköpare som sedan länge sagt upp 1900-talets samarbete.

Valet står mellan fortsatt växande otrygghet eller motstånd.

Vi väljer motståndets väg och vi sträcker ut vår hand till alla som har fått nog av otryggheten. Låt oss tillsammans göra något åt saken.

Låt oss tillsammans välja solidaritet istället för splittring.

Låt oss tillsammans välja motstånd istället för underkastelse.

Röd Front-deltagare

Vi lever i en hopplös tid. En tid präglad av hopplöshet och pessimism. De flesta människor inser att vi inte kan fortsätta som vi gör. De negativa konsekvenserna för människor, länder och vår planet är uppenbara.

Men för de flesta människor verkar det enklare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens undergång. Hopplöshetens ideologi är det starkaste skyddet för det kapitalistiska systemet och den härskande klass som vill förminska oss som människor, gör oss till lydiga konsumenter och anställningsbar arbetskraft.

Allt för stor del av vänstern och de kritiska rösterna anpassar sig till det liberala ramverk som skapats till skydd för marknadsdiktaturen och gör allt för att driva andra rättvisefrågor än klass. När de trots allt pratar klass så är det inom de liberala gränserna om rättvisa.

Men det som är rättvisa för den ena klassen är orättvisa för den andra. Det som är frihet för den ena klassen är ofrihet för den andra.

Överklassens fria näringsliv är vårt ofria arbetsliv.

Deras trygga vinster är våra otrygga anställningar.

Deras höga aktieutdelningar blir våra låga löner.

Och deras ökade förmögenheter blir vår minskande välfärd.

”Politik är att vilja”, sa Olof Palme. Det är riktigt. De som nöjer sig med att förvalta och anpassa sig till marknadsdiktaturen gör sig till diktaturens kreatur.

Men politik handlar även om att välja. Att välja sida. Antingen för dem där uppe eller för oss här nere. Antingen för överklassen eller för vanligt folk. Antingen för kapitalismen och dess härskande klass eller för arbetarklassen.

Något både och finns inte. Att försöka predika rättvisa för borgarklassen och de rika är dödfött. Överklassen kan aldrig vinnas för en annan politik. Ett bättre Sverige kan bara byggas i kamp mot överklassen.

Sverige behöver en arbetarpolitik som vågar lyfta blicken bortom de ramar som dagens kapitalism sätter upp.

Allt för länge har marknadsdiktaturens kreatur fått sätta lås på våra framtidsdrömmar. De har lyckats sätta en gulagstämpel på varje tanke på ett annat sätt att organisera samhället.

Vi accepterar inte deras tankefängelse. Socialismen är framtiden. Kapitalismen är historia.

För fred. Mot krigsvansinne och militär rustning. Mot ett system som lever på död och som ser tillväxt i bomber och förstörelse.

För arbete. För alla människors möjlighet till trygghet och inkomst. Men inte för att vi ska vara en foglig massa av arbetskraft. Inte för att vi ska slåss med våra likar som att vara arbetsköparna till lags så att de ska vilja köpa vår arbetskraft.

Utan för ett Sverige och en värld där arbetet styr istället för ägandet och där vi organiserar och planerar det nödvändiga arbetet för att befria oss från arbetets tvång, så att vi alla kan växa som människor.

För välfärd. För ett Sverige där de värden vi skapar genom vårt gemensamma arbete gå till att göra livet bra för alla människor i livets alla skeenden. Ett Sverige byggt på människovärde istället för marknadsvärde utifrån gemensamt ägande och planering istället för privatiserat kaos.

För trygghet. För ett Sverige som värnar vår trygghet på jobben istället för kapitalisternas säkrade vinster. Ett tryggt Sverige där ingen tvingas tigga på gatorna och där förorter och landsbygd inte tillåts förfalla medan den rikaste tiondelen kan säkra sina enorma förmögenheter. Otrygghet och fattigdom kan endast bekämpas genom ett krig mot rikedomen, för att ta pengarna där de finns så att vi kan använda dem där de behövs.

Hoppet och framtiden finns i arbetarpolitik och socialism. Röd Front, kamrater!