Assange, CIA och två svenska tabun

2010-12-23

I princip håller vi med. Det goda som Julian Assange uträttar som chefredaktör för Wikileaks skall hållas isär från de våldtäktsanklagelser som riktas mot honom.

En person som uträttar goda ting i det offentliga livet kan mycket väl vara ett svin i det privata och i vart fall innebär inga insatser, hur stora de än är, att någon går fri från brottsanklagelser. Givetvis skall Assange betraktas som oskyldig till dess hans skuld är bevisad bortom varje tvivel. Men rättvisan skall ha sin gång.

Med detta sagt måste ändå de vattentäta skotten ifrågasättas. Metoden att utsätta obekväma personer för sexuella komplotter är bara alltför välkänd i historien, inte minst i den skuggvärld som befolkas av stormakternas säkerhetstjänster.

Detta sade sig Assange vara medveten om när våldtäktsanklagelserna mot honom restes. Han hade varnats för ”sexfällor”, sa han. Ändå hoppade han i säng med minst två okända kvinnor under sitt Sverigebesök, vilket verkar mer än lovligt korkat.

Som vi skrev i augusti: En person som hatas av Pentagon och jagas av CIA gör klokt i att hålla byxorna på i sällskap med okända damer.

Men hur är det då med sexfällan? Är den en möjlighet att diskutera. Ja, inte i den svenska debatten. Den som dristar sig att ens knysta i frågan möts av upprörda anklagelser om sexism och är den dumdristige på köpet man med några år på nacken, som Jan Myrdal, lyder det dräpande argumenten lika genast ”gubbslem”.

Kanske fanns verkligen Christine Keeler, kanske har verkligen sexfällor arrangerats i andra länder, åtminstone för längesedan, men nåde den som hävdar är något sådant ens är en möjlighet i dagens självgoda Sverige.

Vi anser som sagt att våldtäktsanklagelserna mot Assange skall utredas på sedvanligt sätt. Men vi finner ändå den svenska debatten märkvärdigt snöpt.

Så är det knäpp tyst om att en av de kvinnor som anmält Assange, låt oss kalla henne Anna A, har väldokumenterade förbindelser med den exilkubanska extremhögern, däribland med Kubas Liberala Union, som har lika väldokumenterade förbindelser med CIA, bland annat via sin ordförande Carlos Alberto Montaner, som är välkänd CIA-agent.

Vi hävdar inte att Anna A skall avfärdas som otillförlitlig på grund av sina förbindelser med Carlos Alberto Montaner, men vi anser definitivt att dessa förbindelser bör redovisas innan misstankarna om en komplott mot Assange avfärdas som fria fantasier.
Utöver sina förbindelser med Kubas Liberala Union är Anna A aktiv socialdemokrat i karriären med anställning inom Broderskapsrörelsen, en dubbelsidighet i hennes politiska gärning som ur rekryteringssynpunkt gör henne dubbelt lämplig. Varför skulle Assange misstänka en sosse för onda avsikter?

Återigen. Vi anklagar inte Anna A för någonting. Men vi anser att det hör till pjäsen att en av de kvinnor som anmält Assange är en politisk aktivist, särskilt som det var en aktiv socialdemokrat, advokaten Claes Borgström, som lyckades återuppväcka det nedlagda och avskrivna våldtäktsmålet mot Assange.

Med detta sagt vill vi också resa frågetecken kring det svenska rättsväsendets hantering av fallet Assange.

Efter den inledande turbulensen, då Assange anhölls av en jouråklagare, vilket genast läckte till media, hamnade fallet hos den erfarne chefsåklagaren Eva Finné, som lade ner målet och avskrev alla misstankar. Finné fann ingen grund för åtal.

Efter Borgströms ingripande gick fallet till överåklagare Marianne Ny i Göteborg, som har att hantera överprövning av sexbrott. Ny återförde våldtäktsmisstanken, men utan att väcka åtal, för det har hon ännu inte misstanke nog.

Likväl har Ny utfärdat en europeisk häktningsorder för att få Assange gripen och utlämnad till Sverige för kompletterande förhör, trots att det är fullt möjligt att genomföra förhör på plats i London eller via videolänk, ett tilltag som såväl jurister som EU-företrädare betecknar som ett grovt missbruk av detta juridiska hjälpmedel.

Internationellt talas det nu om en svensk komplott mot Assange – om att Sverige spelar under täcket med USA för att misskreditera Wikileaks – en anklagelse som naturligtvis avfärdas med ännu större förtrytelse. Att ifrågasätta den svenska juridikens oförvitlighet är om möjligt ett ännu större tabu än att knysta om en eventuell sexfälla.

För vår del ger vi inte ett vitten för oförvitligheten i ett juridiskt system som i årtionden godkände olaglig telefonavlyssning av oförvitliga medborgare, särskilt inte när USA är inblandat. Sverige har spelat under täcket med USA bara alltför många gånger.

Vi anser som sagt att våldtäktsanklagelserna mot Assange bör utredas i grunden, vilket lämpligen sker genom att Marianne Ny och hennes utredare packar sig iväg till London för att förhöra Assange på plats. Om sedan misstankarna kvarstår och bevismaterialet räcker för åtal, så är det dags att begära honom utlämnad.

Alltså. Vi förnekar de vattentäta skotten. Fallet Assange handlar om misstänkt våldtäkt, men också om politik. Vad som är vad ger framtiden förhoppningsvis besked om.