Den hemliga USA-lakejen

2010-12-07

När Fredrik Reinfeldt besökte Washington och George W Bush i maj 2007 fick Bush stränga instruktioner från sin ambassadör i Stockholm. Om presidenten avsåg att tacka Reinfeldt för Sveriges excellenta insatser i kriget mot terrorismen skulle det ske i enrum, absolut inte offentligt.

Bush gjorde som han blev tillsagd och Reinfeldt sa efter mötet inte ett knyst om vad som avhandlades i de där förtroliga samtalen. Också i det ack så transparanta Sverige mår vissa saker bäst av att förbli hemliga.
Ambassadör Woods instruktion till George W Bush finns med i det material som Wikileaks lite försiktigt pytsat ut till en antal svenska mediaföretag och den är utomordentligt typisk för den förljugenhet som präglar Sverige säkerhetstjänstsamarbete med USA.

Många ledande politiker står med byxorna nere genom materialet från Wikileaks, som försvarsminister Sten Tolgfors (M), som med rosenkindad entusiasm ödslade skattepengar på en från början riggad flygplansupphandling i Norge. Eller som Urban Ahlin (S), som pladdrade förtroligt med vännerna på USA-ambassaden i Stockholm utan tanke på att hans USA-fjäsk skulle kunna läcka ut och väcka anstöt bland några i det egna partiet.

Tolgfors och Ahlin är dock mest pinsamheter för sina respektive partier. De som måste skärskådas och ställas till ansvar för bedrägeri mot svenska folket är istället statsminister Reinfeldt, utrikesminister Bildt och justitieminister Ask, som i hemliga samtal och bakom lykta dörrar gjort upp med USA om ett samarbete som med strider mot svensk lag, rentav mot svensk grundlag.

Kom för all del ihåg Surveillace Detection Unit (SDU), den nya spionorganisation som USA installerat på sina ambassader världen över för att övervaka och registrera misstänkta terrorister, en verksamhet som om den sker olovandes och på egen hand är lika med olovlig underrättelseverksamhet (spioneri).

När SDU avslöjades i Norge förnekade Reinfeldt, Bildt och Ask genast all kännedom om en motsvarande verksamhet i Sverige och när den motsvarande verksamheten avslöjades förnekade de lika unisont att de själva varit informerade om den.

Nu avslöjar Wikileaks att höga tjänstemän på Ask justitiedepartement sprungit som barn i huset på USA-ambassaden för att diskutera de informella samarbeten som SDU utgör en del av. Enligt ambassadens rapporter till Washington vill Asks underhuggare därvid inte veta av en formalisering av samarbetet, enligt det avtal som USA sluter med mindre hemlighetsfulla länder, en sådan formalisering skulle enligt tjänstemännen göra samarbetet till en riksdagsfråga och därmed, ve och fasa, göra det offentligt. Istället förordar tjänstemännen ett fortsatt och fördjupat informellt samarbete. Det gäller att inte i onödan reta opinionen.

Nu hävdar dåvarande ämnesrådet vid justitiedepartementet, Anna-Carin Svensson, som var Ask chefsförhandlare, att det minsann inte var hon, utan USA:s representanter, som drev frågan om fortsatt hemlighetsmakeri. Vilket säkert kan vara sant. Varför skulle USA ompröva formerna för ett samarbete som fungerat excellent i över 50 år och som inte påverkats av sådana bagateller som att den onde fienden bytt skepnad under resans gång.

Dokumenten från Wikileaks avslöjar inget nytt förhållande, utan ett gammalt.
”Det är samma gamla lik som trillar ur garderoberna”, konstaterar William Agrell på DN-debatt (7/12) med noteringen att ”denna gåtfulla subkultur bygger på att det är lättare att söka samförstånd med främmande makt än med de egna medborgarna och deras valda ombud”.

Så är det. Kom ihåg att den för riksdagen hemliga Informationsbyrån, IB, hade ett nära samarbete med CIA och att IB-chefen Birger Elmér enligt egen utsago överförde en kopia av IB:s register, omfattande uppgifter om minst 15000 svenska kommunister och andra oppositionella, till CIA:s högkvarter i Langley, Virginia.

Då var kommunismen fienden, nu är det terrorismen – imperialismen behöver alltid en fiende att skyla sina krig med – men metoderna är desamma och övergreppen lika vidriga.

Subkulturen är därvid partiöverskridande. Före Reinfeldt, Bildt och Ask var det Persson, Lindh och Bodström som höll i yxan, som när de sände iväg egypterna Ahmed Agiza och Muhammed al Zery till hemlandets tortyrkammare eller som när de lät CIA:s tortyrplan mellanlanda i Sverige.

Det sägs att kriget mot terrorismen kräver ett informellt samarbete. Det är ett bedrägligt mantra i syfte att dölja alla de avskyvärdheter som detta krig inbegriper, som folkrättsvidriga krig, tortyr, koncentrationsläger, illegala arresteringar och mycket, mycket annat.

Det informella samarbetet gör Sverige till en del av dessa avskyvärdheter, utan möjlighet för väljarna att säga sitt. Vi skall bara snällt acceptera att detta krig, liksom det föregående kriget mot kommunismen, kräver hemliga uppgörelser, där främmande makt tillåts övervaka och registrera svenska medborgare med lagvidrigt godkännande och bistånd från svenska myndigheter.

När SDU avslöjades krävde vi tillsättande av Medborgarkommission, med fulltillgång till allt material och med rätt att under ed förhöra alla relevanta personer, inklusive Reinfeldt, Bildt och Ask. Nu har Vänsterpartiets Jens Holm i riksdagen krävt tillsättandet av Sanningskommission, vilket kan vara hugget som stucket. Men vi köper inte Holms begränsning av uppdraget till att bara gälla regeringen Reinfeldt. Också regeringen Persson måste granskas, som den som från början godkände SDU:s spionverksamhet i Sverige.

Alla lik måste vältas ur garderoberna!