Postuma pristagare

2010-10-12

Riksbankens fuskpris, det som kallas ekonomipriset till Alfreds Nobels minne, gick i år till Anders Borg. Ja, inte direkt, så fjäskande vågar inte ens Kungliga Vetenskapsakademien vara, men väl indirekt.

De tre pristagarna Peter Diamond, Dale Mortensen och Christopher Pissarides har nämligen utarbetat den teoretiska modell som Anders Borg tillämpar i hårdför politik.

l vetenskaplig skepnad handlar det om sk sökfriktioner på arbetsmarknaden. De tre pristagarna har undersökt varför hög arbetslöshet ibland uppträder parallellt med ett stort antal lediga jobb och kommit fram till att de arbetslösa har det för bra och att det är för riskfyllt för företagen att anställa.

Den prisade lösningen är bara alltför välkänd. Sank arbetslöshetsersättningen och gör det lättare för företagen att anställa och avskeda och i ett huj kommer de arbetslösa och de lediga jobben att finna varandra. Större skillnader och större otrygghet skapar balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden.

Det handlar om kapitalistisk teori - någon politik bortom marknaden existerar inte i pristagarnas förkrympta värld - men man kliar sig ändå i huvudet över den hissnande logiken. Finner verkligen den arbetslöse bilarbetaren det utannonserade jobbet som elektroingenjör eller sjuksköterska bara för att han eller hon får sänkt a-kassa. Eller krävs det kanske något mer för att para ihop utbud och efterfrågan, som vidareutbildning och varför inte statlig satsning på bilindustrin.

Nu är inte poängen med pristagarnas modell och Anders Borgs politik att de arbetslösa skall paras ihop med jobb de inte är kvalificerade för, utan de skall piskas och jagas för att tvingas söka jobb till vilka löner och villkor som helst. De arbetslösa skall paras ihop med de nya låglönejobb som de är överkvalificerade för och vips är arbetslöshetskrisen löst och på köpet får kapitalet nedåtpress på alla löner.

Det är en teoretisk modell värdig en alltmer destruktiv kapitalism, vilket säger det mesta om detta fuskpris. Det är inte ett pris i vetenskap utan i politik. Det är den rådande nyliberala doktrinen som hyllas.

Karl Marx använde inte begreppet nationalekonomi, utan skrev istället ”politisk ekonomi”, detta för att markera att den ekonomiska teorin är en del av kampen mellan klasserna.

I sin Lilla katekes för underklassen uttryckte August Strindberg liknande tankar: ”Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.”

För vår del nominerar vi Karl Marx och August Strindberg som postuma mottagare av ekonomipriset. De vore de mest värdiga pristagarna hittills och i vart fall mer värdiga än Anders Borg och hans politiska mentorer.