Moderat politik för ökad segregation

I Göteborgs kommunstyrelse bytte Miljöpartiet plötsligt sida, vilket hjälpte moderaten Henrik Nilsson att få igenom sitt hett eftertraktade förslag om att upprätta ekonomiska frizoner i invandrartäta förorter.

2009-12-10

För att bli verklighet måste förslaget först godkännas av riksdagen, men där ligger redan en motion i frågan, från en moderat såklart, så Henrik Nilsson och hans nyfunna miljöpartivänner kan se tiden an med tillförsikt. Till skillnad från alla oss andra, oavsett etnisk bakgrund och oavsett om vi har jobb eller ej, som bör bäva inför tanken att svensk arbetsmarknad enligt lag skall delas i två. På etnisk grund.

Vilka specialregler som skall gälla i eventuella frizoner är ännu oklart. Henrik Nilssons bud är att företag inom frizonen skall befrias från arbetsgivaravgifter och företagsskatt, men till det lägger hans partivän Johnny Munkhammar försämrad anställningstrygghet och individuella anställningsavtal, vilket pekar ut färd-riktningen. Frizonerna skall upprätta en arbetsmarknad utan rättigheter för de anställda, till att börja med skräddarsydd för invandrare, men möjlig att utvidga till hela branscher och på sikt till hela arbetsmarknaden.

Som integrationspolitik är frizonerna rena vansinnet. Man kan inte integrera invandrare genom att segregera dem från den ordinarie arbetsmarknaden. Frizonerna verkar i rakt motsatt riktning, oavsett om de genererar ett och annat jobb. De förstärker segregationen och ghettoiseringen av de förorter som skiljs ut som speciella.

På köpet ökar frizonerna spänningarna i samhället. För om frizonerna inte skall vara helt slutna, vilket inte är tanken, så innebär de att ett städ- eller byggbolag med hemvist i Hjällbo ges fördelar gentemot konkurrenten i Kärra. Med press på löner och anställningsvillkor på hela arbetsmarknaden.

Moderaterna ler i mjugg. Tänk att få bädda in en så försåtlig politik i låtsad omsorg om invandrare. Medan Sverigedemokraterna tackar och tar emot.

Det är givetvis så att massarbetslösheten och det tilltagande utanförskapet i det invandrartäta förorterna kräver särskilda åtgärder, precis som situationen på krisdrabbade industriorter kräver särskilda åtgärder. Men inte som något för sig och absolut inte genom en splittrande särlagstiftning, en sådan spär bara på utanförskapet, utan genom en krispolitik som värnar allas rätt till arbete. På lika villkor.

Mer otyglad kapitalism löser inte den segregation som kapitalismen skapat. Det är mer samhällsansvar som krävs.