Visst är SD ett nyfascistiskt parti

Ledare i Proletären nr 50

I förra veckan skärpte Magdalena Andersson och Stefan Löfven tonen inför det förannonserade extravalet i en samfälld och samordnad aktion. Genom att stämpla Sverigedemokraterna som nyfascister.

2014-12-09

Tilltaget fick diverse borgerliga politiker och kommentatorer att vrida sig av obehag, väl medvetna om att partier av Sverigedemokraternas ideologiska snitt ingår i eller utgör stödtrupp till borgerliga regeringar runt om i Europa, en roll som SD också intar i Sverige. Under hela den förra mandatperioden regerade Fredrik Reinfeldts minoritetsregering i kraft av stödet från SD och högeralliansens partier ser uppenbart inga hinder för en fortsättning på det samarbetet, där av deras avsiktatt åter bilda regering efter Löfvens budgetdebacle. I en sådan situation blir fascistetiketten obehaglig.

Något obehag märks dock inte i högern till höger om SD. Där applåderas ambitionen att göra extravalet till en ”folkomröstning om massinvandringen”. Så drar Svenskarnas Parti tillbaka sin kandidatur i riksdagsvalet till förmån för SD och den rasbiologiska vit makt-gruppen Nordisk Ungdom avser att aktivt kampanja för SD. Också öppet nazistiska Svenska Motståndsrörelsen lyfter på hjälmen för SD.

Man får säga som Åsa Linderborg i Aftonbladet (9/12): ”De enda, förutom vänstern, som känner igen en fascist är en annan fascist.”

Vi hyser inga illusioner om Löfvens avsikt med nyfascismutspelet. Han vill utesluta Sverigedemokraterna ur varje anständigt borgerligt regeringsunderlag för att därmed bana väg för sig själv, helst som statsminister i en blocköverskridande regering och i andra hand i en rödgrön regering med alliansstöd. Till den försmådde friarens försvar får man säga att han är enträgen i sin kärleksförklaring till delar av högern.

En positiv bieffekt av denna taktik kan vara att det blir svårare för högeralliansens partier att anpassa sig till Sverigedemokraternas agenda för att slutligen etablera dem som formellt regeringsunderlag eller rentav ta in dem i regeringen, som gjorts med liknande partier i andra länder, som i Danmark och Norge.

Men det återstår att se. En framstöt i den riktningen gjordes så sent som i förra veckan av några representanter för KD och C och även om den avvisades, så lär det komma fler.

Nyfascismanklagelsen har också ett sakligt innehåll, även om Löfven och Andersson har gräsligt svårt att tydliggöra vad de menar. Det blir mest mantrat om alla människors lika värde och hänvisningar till Sverigedemokraternas bruna förflutna.

Men SD är definitivt ett parti som dväljs inom den fascistiska traditionen, såsom dess mer städade delar framträder idag. Där finns nationalismen och rasismen, nuförtiden riktad mot muslimer; där finns hembygden och den kristna kulturen som svenskhetens essens; där finns vurmen för kärnfamiljen, där kvinnan tar hand om de många barnen; och där finns sist men inte minst antikommunismen och hatet mot allt som luktar klasskamp och arbetarrörelse. Enligt SD är klasser ett påhitt riktat mot den nationella sammanhållningen, som i all fascistisk ideologi.

Visst. Uniformerna har bytts ut mot kostymer och våldsdyrkande utomparlamentarism mot invandrarhetsande valkampanjer. Det skiljer Sverigedemokraterna från mer våldsmilitanta fascistiska partier, typ Svoboda i Ukraina och Gyllene Gryning i Grekland. Men den ideologiska ramen är likväl fascistisk.

Det invänds att påklistrade etiketter inte påverkar SD:s väljare negativt. Det kan säkert vara sant. I förhållande till de påverkbara bland SD-väljarna måste samhällets verkliga parasiter dras fram i ljuset. Men ett parti skall definieras för vad det är och då passar nyfascistiskt väl. I vart fall är SD ett parti i den fascistiska tradition som är betydligt bredare än Adolf Hitler och nazismen.

Som parlamentariskt parti svär SD trohet till demokratin, fattas bara annat. Men man undrar hur det är ställt med det demokratiska sinnelaget när tillförordnade partiordföranden Mattias Karlsson anser att 13 procent av väljarna ger SD rätt att kräva ultimativt inflytande över invandringspolitiken. Eller när han hävdar att SD genom dessa 13 procent representerar ”den tysta majoriteten”.

För övrigt skall noteras att SD vill inskränka invandrares rösträtt och att man vill att nya svenskar skall svära trohet till kungen och nationen, som villkor för medborgarskap. Republikaner göre sig icke demokratiskt besvär.

Stefan Löfven och Magdalena Andersson har sina egna syften med att stämpla SD som nyfascistiskt. Genom att förse SD med beröringsförbud vill de öppna för det blocköverskridande samarbete de trånar efter. Det syftet ger vi inte ett vitten för.

Men rätt skall vara rätt. SD är och skall betraktas som ett parti i fascismens ideologiska tradition, ett nyfascistiskt parti.