Trygga jobb istället för säkrade vinster

Daglönarna är tillbaka, men de står inte med mössan i handen, utan med mobilen, sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson när hon nyligen talade på Fastighets kongress.

2014-11-27

Det är en träffande bild av dagens arbetsliv. Den moderna daglönaren lever med mobilen ständigt påslagen, redo att sälja sin arbetskraft till den arbetsköpare som behagar ringa. Möjligheterna att planera livet är små, både vad man ska göra för dagen och hur nästa månads inkomst kommer att se ut. Som alltid betyder arbetsköparnas frihet arbetarnas ofrihet.

Det handlar om en femtedel av arbetarna i Sverige som tvingas leva under den visstidsanställdas osäkerhet och ofrihet. Inom hotell, restaurang, handel och fastighet är situationen ännu värre, med siffror på över 40 procent för vissa grupper. Som alltid drabbas kvinnorna hårdare än männen. Värst är situationen för arbetare under 24 år där varannan lever i denna osäkerhet.

Till detta kommer de tiotusentals människor som tvingas sälja sin arbetskraft via bemanningsföretag, en grupp som växer för varje år. Sedan tillkommer den ständigt växande gruppen utländska arbetare som utnyttjas under vedervärdiga förhållanden och som av företagen cyniskt spelas ut mot svenska arbetare för att pressa löner och arbetsvillkor.

Otryggheten är arbetarklassens största gissel i Sverige 2014.

En otrygghet som drabbar hela arbetarklassen och som hotar att dra bort mattan under fötterna även för dem som ännu har relativt trygga jobb.

Otryggheten är resultatet av 30 års eftergifter från facklig sida. Ett försök att backa in i framtiden med förhoppningen att få till ett samförstånd med en välorganiserad skara arbetsköpare som sedan länge sagt upp folkhemmets samarbete. Men också ett resultat av att fackföreningar tagit på sig uppgiften att främst se till arbetsköparnas ekonomiska intresse, det gäller både de privata arbetsköparnas vinstnivåer och de offentligas nedskärningsbudgetar.

Det är dags för en ny giv för tryggheten på jobben. Det handlar inte minst om att se det gemensamma intresset mellan alla olika arbetargrupper. Även om det ser lite olika ut för olika fack- och yrkesgrupper så är den växande otryggheten ett problem för alla.
I sitt tal på Fastighets kongress uppmanade Ylva Johansson fackföreningarna att hjälpa till att lobba för ökad trygghet på jobben.

Den bästa formen av lobbyarbete är att visa var kraften finns i det här samhället. Att visa den styrka som finns ute på arbetsplatserna, en kraft som allt för länge tillåtits slumra in. Istället för att skicka upp trutsmörjda facklobbyister till Stockholm för att ta ut riksdagsmän på bjudmiddagar, krävs en mobilisering underifrån.

Det handlar inte minst om att sätta press på regeringen själv att leva upp till sina löften inför valet. Som löftet att riva upp lex Laval som bakbinder facken i striden för svenska kollektivavtal och se till att svenska kollektivavtal gäller vid offentlig upphandling. Men också att avskaffa anställningsformen allmän visstidsanställning och att begränsa företagens möjligheter att ersätta ordinarie arbetskraft med bemanningsföretag.

Redan när Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson presenterade tiopunktprogrammet för ordning och reda på svensk arbetsmarknad varnade Proletären för att det dessvärre luktade valfläsk. Vi förvarnade om att en ny regering skulle försöka begrava tiopunktsprogrammet i utredningar och urvattnade kompromissförslag. Så ser det också ut att bli. Regeringen visar att samförståndet med näringslivet sitter djupare än modet att ta strid mot otryggheten.

Programmet för ordning och reda på arbetsmarknaden kan inte genomföras i samförstånd med Svenskt Näringsliv. Lika givet är att borgaralliansen och Sverigedemokraterna inte kommer att kunna övertalas. För sådana högerpartier går arbetsköparnas frihet alltid före arbetarnas frihet. Och kapitalets säkrade vinster har ständig förtur före arbetarnas trygga jobb.

”Om förslagen blir verklighet skulle de dramatiskt ändra spelreglerna på arbetsmarknaden”, varnade Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv, när programmet presenterades. Helt riktigt! Just därför kan fackliga aktivister och stridbara arbetare inte tillåta att programmet begravs. Ett förverkligande av förslagen i programmet löser inte problemen, men det skulle innebära ett steg i rätt riktning. Ett steg framåt för arbetarnas enighet och trygghet.

För övrigt anser vi att bemanningsföretag skall förbjudas. Dessa legaliserades av Carl Bildt för 20 år sedan, och de bör gå i graven tillsammans med adelsherren Bildts politiska karriär. Företag vars syfte är att skapa otrygghet och dela in arbetare i A- och B-lag, måste förbjudas.

Arbetarnas trygga jobb måste gå före företagens säkrade vinster. Istället för att sätta sin tilltro till regeringen måste alla krafter som vill kämpa för trygghet lita till arbetarnas egen förmåga.